På grund av ett oväntat tagg för noveller lånade vi tidningen Skrivas novelltävling, vilket satte formatet (man får ett ord eller en mening och har sedan 10 000 tecken på sig att formulera något på ämnet). Mycket mysigt, förhoppningsvis kan vi hålla i det under 2024. Här följer en historia om en enhörnings-riddare.
Vinter
Lätta fotsteg följs av att dörren gnäller när den öppnas och hastigt stängs igen. Hon behöver inte titta upp för att veta vem, men gör det ändå och ser sin dotter komma hem. Varje gång det händer sjunker axlarna ner en aning. Inte för att någonting kommer ha hänt. Men för att det skulle kunna göra det.
Hon känner ett ögonblick av skuld för att hon inte direkt tar emot flickan med en kram, men maten har fullt fokus. Dessutom är hallen nu full av snö från kaoset av att en sjuåring tar av sig sina heltäckande kläder.
“Vad blir det för mat?”
Frågan ställs förstås oskyldigt. Hon blir sårad ändå.
“Det blir soppa, förstår du.”
Saga gillar inte soppa. Vem kan beskylla henne. I ett försök att distrahera skjuter hon en snabb fråga tillbaka:
“Vad lärde ni er i skolan idag?”
Fundersam, sedan lyrisk. Det ändras snabbt i den där underbara åldern.
“Vi pratade om att förut, då fanns det andra årstider än bara vintern …”
Hon slutar röra i soppan. Varför ska de envisas med att ta upp sådant i skolan, redan i den där åldern? Det är väl ingen nytta med det.
“ … har du varit med om det, mamma?”
Soppan behöver faktiskt hennes fokus nu. De har inte råd att bränna den. Hon spanar in i vardagsrummet, där han sitter. Som alltid.
“Fråga farfar, han kan säkert berätta mer …”
“Jag råkar ha stenkoll på årstiderna, det ska du veta! Fyra stycken fanns det. Och de var underbara allihop. På sina olika sätt.”
Han delar med sig av filtarna i soffan. Det fanns en tid då man inte behövde filtar i april.
“Du förstår att den här tiden på året, för länge sedan, då var det inte vinter. När april kom hade vi lämnat den bakom oss för en helt annan årstid. Och det ska jag säga dig, det var som att leva i en annan värld.”
“Varför?”
Jo, det är många år sedan nu, men allting förändrades med säsongerna …”
“Varför?”
Hur beskriver man känslan av den första vårsolen för en sjuåring som aldrig upplevt den?
Skägget kliar. Det gör det jämt. Men det är varmare än alternativet. Brukade han verkligen vara slätrakad under årtionden? Det känns avlägset.
“Ja, hur ska man förklara …”
Hon skiner upp. “Förklara med en Saga-berättelse!”
Barnets energi värmer mer än husets alla filtar.
“En Saga-berättelse? Vem ska den handla om den här gången? En enhörning? Eller kanske en riddare?”
De små kugghjulen snurrar bara ett ögonblick: “En enhörnings-riddare!”
Givetvis. Han sätter sig tillrätta. Detta är sådant han lever vidare för.
“Okej. Detta är berättelsen om Riddaren Saga och de Fyra Häxorna.”
Smilbanden glider upp. Häxor är inne just nu.
“Vad heter de?”
“Det tror jag du lärde dig i skolan i dag. Häxorna var fyra systrar: Vår, Sommar, Höst och Vinter …”
Ända sedan häxorna kom till jorden fanns det fyra säsonger, på olika delar av planeten. De alla hade sin egen idé om hur vädret och naturen skulle se ut och bete sig …
Alltså, alltså, säsongerna ändrar på naturen?
Vi kommer till det. Riddaren Saga, som var nyfiken, hade bott i Landet Vinter hela sitt liv och ville veta mer om årstiderna hon hört så mycket om. Därför hoppade hon upp på sin enhörning och red iväg mot …
Men nej farfar det är ju enhörningen som är riddaren fattar du väl.
Sjävklart. Enhörningen Saga tog på sig sin rustning och galopperade iväg mot den första säsongen: Landet Vår. När hon kom fram till gränsen fick hon för första gången uppleva våren. Det var sagolikt. Först och främst var det inte kallt som på vintern. Hon kunde ta av sig dunjackan hon hade innanför rustningen. Dessutom blev hon fascinerad av alla vårens färger: allting var grönare än vanligt och både djuren och småfåglarna började komma fram.
Vad är en småfågla för något?
Tänk dig en liten, liten drake. De sitter och sjunger uppe i trädtopparna och lägger ägg i sina bon där uppe bland löven.
Vad är ett löv för något?
Ett lövträd var ungefär som en tall, fast istället för barr fanns det små, platta löv, stora som dina händer. De fladdrade i vinden och fanns överallt i Landet Vår. Men när Saga red genom landet såg hon att invånarna verkade bekymrade: det visade sig att många av fåglarna hade börjat flytta därifrån, eftersom det konstigt nog börjat bli kallare. Något var fel. Av någon anledning verkade vintern krypa närmare Landet Vår. Det pratades som sabotage och stöld. Kanske hade Vårhäxan haft kontroll över sin säsong via något magiskt föremål?
Plötsligt började det till och med snöa, vilket förvirrade de kvarvarande fåglarna. Saga blev också förvirrad och galopperade hastigt vidare till nästa säsong. Och bakom henne rullade Landet Vinter in och tog över.
Det gick dock snabbt att glömma vintern igen, för i Landet Sommar fanns det verkligen ingen snö. Det var till och med ännu varmare.
Hur varmt då?
Det var så varmt att invånarna i Landet Sommar alla hade på sig shorts.
Vad är shorts för något?
Tänk dina badkläder. Fast utomhus.
Farfar nu hittar du på för konstigt, man kan ju inte ha badkläder utomhus.
Men förstå att riddaren Saga blev förvånad, för mycket riktigt badade folket i Landet Sommar utomhus! Så varmt var det. Och anledningen var att solen lyste så starkt, att man även tog på sig sol-glasögon. Ungefär som de glasögon jag har på mig nu, men glasen var alldeles svarta.
Då ser man ju ingenting!
Man såg fortfarande många saker, speciellt i det starka solljuset. Men du har rätt, om man gick inomhus fick man ta av sig dem. I övrigt var Landet Sommar väldigt likt våren, bara ännu grönare. Naturen blomstrade verkligen i den här regionen. Även djurlivet: i Landet Sommar träffade Saga för första gången på de små myggorna: små, flygande varelser som stacks och sedan lånade lite blod från den de stuckit.
Är de också sådana där fåglar? De låter läskiga.
De var inte så illa. Saga kunde vifta bort dem med svansen. Men väl i mitten av Landet Sommar träffade hon på Sommarhäxan, där det verkligen var kris och panik: hennes Magiska Förstoringsglas, som konstant förstorade solen över Landet Sommar hade mystiskt försvunnit! Någon måste ha stulit det. Vilket innebar att det plötsligt började svalna runt Saga: folk i badkläder sprang nu mot sina vinterjackor. Man kunde riktigt se hur vintern kom rullande borta vid gränsen: snön började krypa fram längs marken och träden hängde plötsligt bekymrat med sina löv.
Oroad galopperade Saga vidare till den tredje årstiden. Och bakom henne rullade Landet Vinter in och tog över.
När hon kom fram till Landet Höst saktade hon in, omedvetet. Landskapet fullkomligt exploderade i färger: brandröda, skrikande oranga och brungröna löv och träd blandade tillsammans.
Röda träd? Nu hittar du på konstigt igen. Träd kan inte vara röda.
Jo, i Landet Höst kunde träd vara nästan alla färger! Naturen blomstrade på ett helt annat sätt. Hösthäxan älskade färger och speciellt färgen röd. Hennes livsverk var detta underbara landskap. Tricket var hennes Eviga Vattenkanna: i den blandade hon alla de fina färgerna och förtrollade den till att dag in och dag ut flyga runt och tillsätta färg till naturen.
Saga märkte dock genast att det var avsevärt kallare än i Landet Sommar och hennes nya solglasögon behövdes inte längre. Här fanns det verkligen ingen som badade. Nej, de verkade ganska bekväma med att hålla sig inomhus, koka varm choklad och läsa en god bok …
Oboy!
Ja?
Oboy ska det vara, inte varm choklad. Mamma säger att det är samma sak men det är inte samma sak för varm choklad smakar blä och Oboy smakar jättegott.
Okej. Invånarna i Landet Höst var ganska bekväma med att hålla sig inomhus med en kopp Oboy, vilket tyvärr gjorde det lätt för Vinterhäxan att fortsätta sin erövring. Ingen av dem såg eller försökte göra motstånd då hennes spioner smög in och stal den Eviga Vattenkannan. Den enda som märkte något var Saga och hon kunde bara uppgivet ropa efter hjälp.
Med vattenkannan försvunnen började man genast se resultatet av detta bedrägeri: de törstiga träden, vana att få obegränsat med vatten, blev genast alldeles hängiga.
Träd är ju alltid hängiga, farfar!
Men denna gång var de alldeles extra hängiga! Träden började till och med tappa de fina löven som sorgset dalade ner mot marken. Till sist hade träden blivit inget mer än torra, färglösa stickor. Och med trädens magi bruten var det bara en tidsfråga innan kylan på andra sidan gränsen spred sig. Varpå det var dags för Saga att vandra hemåt. Och bakom henne rullade Landet Vinter in och tog över.
En ledsen, frusen Saga kom till sist tillbaka där hon startade och skyndade sig på med sina dunkläder igen. Precis som innan hennes resa var nu allting vinter. Och på väg till sitt hem kunde hon se Vinterhäxan stå och spana nöjt från sitt torn …
Häxor bor inte i torn, det är ju magiker som gör det. Häxor bor i ruckliga hus. Det vet alla.
Okej. Medan Saga red hem igen, redo att dricka Oboy inomhus i värmen, såg hon Vinterhäxan nöjt spana ut från sitt ruckliga hus. Hon hade fått som hon ville: Landet Vinter hade rullat in överallt och tagit över.
Han tystnar. Saga tittar på honom, som om det ska komma mer. Hon förstår inte.
“Men det var ju inte något lyckligt slut. Fick de tillbaka sina saker?”
“Nä, tyvärr. Vinterhäxan håller dem väl gömda. Ännu har ingen hittat dem.”
Hon tittar ut genom fönstret. Ut mot mörket och snön.
“Kommer någon göra det?”
Han nickar, även om det inte känns så.
“Någon gång, kanske. Det kan du räkna med, att alla de andra häxorna är där ute och letar febrilt. De vill ta tillbaka sina årstider. Vi får vänta och se.”
Hon nickar bestämt och reser sig upp.
“När jag är äldre och får vara ute själv ska jag hjälpa dem leta. Jag tror att Våren är min favorit. Jag ska leta efter den först.”
Det är svårt att inte bli varm inombords av den självsäkerheten. Farfar sitter kvar själv i soffan. Optimism är något som går i vågor. Enligt prognoser ska atmosfären faktiskt normalisera sig inom kommande tio år. Samma sak säger de angående strålningen. Men de sa egentligen samma sak redan tjugo år sedan. Det finns inte mycket annat att göra än att vänta och se.