Aprils prompt var märkligast hittills: “det är okej så länge det bara pågår på ICA”. Tack Samuel, för vad det fick mig att skriva ihop!
Månadsmöte på Solkattens förskola
Följande är skrivet till hälften med grön, till hälften med lila penna, på ett medeltjockt ritpapper i formatet A4.
Protokoll
Månadsmöte
Solkattens förskola
April 2024
Närvarande: Noah, Liam, Alice, Elsa, Hugo, Freja och William
Ordförande: Noah
Sekreterare: Liam (Initialt, därefter Alice)
Mötet öppnas av Noah bakom resterna av den stora snöhögen. Nästa möte kommer antagligen behöva återgå till att hållas nedanför muren, med alla nackdelar det medför.
Den nya medlemmen William hälsas välkommen till styrelsen. Från förra protokollet noteras två åtgärdspunkter:
Elsa inleder rapporteringen: Lobbyverksamheten för att införa efterrätt på flera luncher, inte bara fredagar, går tyvärr väldigt långsamt framåt. De relevanta pedagogerna har ännu inte upptäckt de ätbara mutor som placerats i deras respektive bilar. Analys skjuts upp till nästa möte, om inget förändrats tills dess måste annan strategi tas i bruk.
Hugo ger en kort uppdatering kring insatsen för att förbättra möjligheterna att med extremt kort varsel bestämma sig för att ställa in enstaka förskolebesök. Protokollet väljer att citera honom verbatim: “Det går inge braaaaaa.”
Därefter till dagens diskussionspunkter: Två ämnen har lagts fram för överläggning.
Freja för fram åsikten att överdrivna klagomål angående antalet födelsedagspresenter skapar problem för dem som är utsatta för den lägre mängden i skalan. Trots att genomsnittet för representerade medlemmar är trettiofyra presenter per person, har det tydligen visat sig förekomma utdragna klagomål och nedstämda miner bland dem som klart och tydligt är privilegierade och mottagit fyrtio eller fler presenter under sin bemärkelsedag. Detta beteende anses skapa en problematisk sits för dem som befinner sig under snittet, då det fabricerar en bild hos Föräldrar att mängden inte kommer spela relevant roll - då klagomål infaller oavsett antal. Vilket i sin tur medför den naturliga effekten att alla medlemmar på sikt kommer drabbas av reducerat genomsnitt.
Vid detta tillfälle blir ordinarie sekreterare Liam distraherad via en gulbrun-spräcklig katt och lämnar månadsmötet under hastiga former. Alice tar över sekreterarrollen.
Argumentationen kring födelsedagspresent-optimeringen mottas med blandad kritik. Vissa deltagare håller med Freja att det nuvarande beteendet är långsiktigt destruktivt för föreningen i allmänhet. Noah argumenterar dock kraftigt för det faktum att han, trots en stark överprestation på ungefär femtio presenter, fortfarande ser potential för att maximera den siffran ytterligare genom väl framförda protester. Vidare hotar han med veto för att få behålla dessa möjligheter.
En icke konstruktiv sido-debatt kring huruvida veto går att använda bara för att man är ordförande påbörjas och kräver både tid och en ansenlig förflyttning av snö innan ordningen återställts.
Slutsatsen blir att inga nya regler kring födelsedagspresent-optimering kommer på plats, men en generell uppmaning noteras att använda rim och reson kring när sådan optimering bör iscensättas - för alla medlemmars bästa.
Dagens andra ämne presenteras av Elsa och berör den subjektiva inflation som går inom användandet av generella raseriutbrott. Det argumenteras att under senaste kvartalet har mängden plötsliga raseriutbrott ökat lavinartat, med nästan åttio procent jämfört med samma period föregående år. Detta må åstadkomma en kortsiktig effekt i att påverka Föräldrar till hastigt ändrade beslut, men på längre sikt kommer detta skapa mer svårpåverkade, skriktoleranta föräldrar - det handlar helt enkelt om den normala evolutionseffekten.
Freja sticker in och håller med föregående talare, samt tillägger att användandet av brusreducerande lurar även sett en skrämmande ökning under Q1, vilket ytterligare visar på risken med att överlasta raseriutbrott-användandet: Föräldrar kommer tillhandahållas alltför stor motivation för att inte hitta optimering i situationerna, vilket tar ner den maximala effekten för då man verkligen vill sätta åt en Förälder, menar Freja. Detta får många medhållande nickar från närvarande medlemmar, och en kontemplerande tystnad infinner sig för några ögonblick.
Slutligen föreslår ordförande Noah att föreningen som helhet ska begränsa användandet av raseriutbrott - med den explicita avsikten att bevara dess maximala kapacitet. Exakta riktlinjer är av naturliga skäl svåra att låsa in, då varje raseriutbrott har sin tid och sin plats - och vissa golv är förstås mer lämpade att lägga sig och skrika på än andra. Men föreningen kommer raskt överens om en grundläggande sanning: det är okej så länge det bara pågår på ICA. Den publika situationen, kombinerat med att shoppingen i praktiken inte går att avsluta i förtid för Föräldern, gör att det är det ypperliga läget för framtida raseriutbrott - och det relativt sällsynta tillfället “ICA-besök” gör att konceptet inte riskerar att utvattnas i förtid.
Ordförande avslutar därefter hastigt mötet för att eftermiddagsfika-klockan ringer.