Novell: Döm ej dag före frukost

Temat för juli för oss in på en viss uppskattning av frukost.


Döm ej dag före frukost

Det är de satans fåglarna som väcker honom. Kvidandet rycker honom till medvetande och hindrar honom från att somna om. Han skulle kanske kunna stänga fönstret, men då skulle det vara äckligt kvavt på nolltid. Nej, lika bra att stiga upp så man får den här dagen överstökad.

Kliver ur en säng som är för mjuk och anstränger sig för att inte väcka partnern där bredvid. Vaknar hon kommer hon ändå bara gnälla om att de måste planera en satans husvagns-semester som helst av allt nog inte borde bli av. Bäst att låta henne vara.

Trappan knarrar oroväckande på vägen mot köket. Måste antagligen genomföra någon form av förstärkningsarbete. Självklart kommer han inte vara kompetent nog att genomföra det själv. Lär kosta en månadslön. Att bo i hus är att ständigt förlora med 100-0. Men det är det minst bedrövliga av en samling bedrövliga alternativ: de hade inte rymts i en lägenhet.

Inte är det sol idag heller. Permanent molnigt, permanent antydan till regn som aldrig kommer. Och alla ytor fullständigt täckta i pollen. Syster har tydligen blivit allergisk, som det ter sig nu kommer hon antagligen aldrig mer kunna hälsa på igen.

Inte för att hon trivdes bra här tidigare heller, för kattjäveln lämnar mer spår efter sig än en bandvagn. Är det där klösmärken på nya soffan? Så fort man ställer in något någorlunda fint i det här huset blir det omgående omklassificerat till gammalt och slitet. Det är lönlöst.

Försöket att plocka fram något i frukostväg är knappt värt att fortsätta: ingen har handlat. Det är aldrig någon som handlar i det här hushållet. Varför skulle någon göra det? Det är ju ingen idé. Det tar ju slut direkt.

Han plockar åt sig lite ledsna rester oavsett. Varför lägger man så mycket tid på att plocka fram och bort näring? Det är snudd på att energin man får i sig bränns upp bara av att genomföra måltidsritualen. Patetiskt. Mänskligheten tog en felaktig riktning angående näring där för 100 000 år sedan. Man borde utvecklats till att ta in energi direkt från solen istället.

Förvisso hade de väl svält ihjäl allihop under den här permanenta molnbeläggningen.

Kanske hade det varit lika bra.


Första momentet vid frukost: ett hastigt glas juice i någon form. Det ger energi, visst, men det är en bedrövlig sort - vem har köpt Ica Basic? Inte är den speciellt kall heller. Håller kylen på att lägga av? Fattas bara annat.

Det knastrar när han tuggar i sig de första tuggorna müsli samt yoghurt. Det är samma sak varje dag. Müsli är i sanning mediokert.

Det överblivna surdegsbrödet kombineras som hastigast med smör, ost och gurka. Det blir faktiskt en helt okej smörgås. Man kan säga mycket om gurka, men den gör sig på macka.

När man väl tagit sig till köket kan man alltid passa på att steka ett par skivor bacon. Det är något med att äta bacon nästan direkt från pannan. Det är verkligen ingen hälsolivsstil, dock. Få förunnat. Tur man har enastående kolesterolvärden.

Det visar sig finnas kvar av croissanterna från i går. Det blir till att fylla en med en gnutta Nutella. Ljuvligt. Säga vad man vill om frukost, men det är när man börjar fylla bakverk med nötkräm som måltiden når sin högsta potential.


Han sträcker på sig en aning och kollar klockan. Halv nio. Skönt med en tidig morgon, bra att kunna ta vara på dagen. Stökar undan frukosten, det är så smidigt att ha en köksö. Ett genidrag att lägga till en sådan när de renoverade. Sedan går det förstås alltid lätt att plocka undan när det är luftigt och strukturerat i kylen. Kanske dags att handla? Det är ett väder som bjuder in till ett par ärenden, kanske ska han åka förbi butiken en sväng. Sedan vore det förstås toppen om regnet höll i sig: gräsmattan skulle uppskatta en rejäl runda.

Pausar på vägen för att ge lite kärlek till Nikodemus som förnöjt halvsover i soffan. Vem var det som sa “När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där”? Det har verkligen blivit hemtrevligt i det här vardagsrummet.

Huset visar sin sekelskifteskaraktär när han smyger upp för den gamla trätrappan. Underbart att de tog beslutet och flyttade till landet. En sån här dag vill man absolut inte bo i någon cementbyggnad i stan.

Han kikar in i sovrummet. Det är så idylliskt där inne, med sommarbrisen genom fönstret och fågelkvittret i bakgrunden. Dags att väcka henne. Inte skulle hon vilja missa det här. Ingen skulle vilja sova förbi såna här stunder.

Kanske är det idag de ska planera husvagns-semestern?