Temat för februari handlar om lögner, vilket för oss naturligt in i en rättssal.
Den tredje ljuger
Den är den första generationen som skapar förutsättningarna. De sliter sönder ryggen på sig själva för att någon senare ska få ett försprång. Gör uppoffringar, tar risker. Första generationen är visionärerna, de som vill skapa något stort.
“… om vittnet kan tänka sig att fokusera och svara på frågan, tack?”
Han släpper bilden av farfar för ett ögonblick.
“Absolut. Mitt namn är Niklas Bohlin.”
Rummet är fullt med provocerande dyra kostymer. Det är något med jurister som får det att krypa i skinnet. Något kring hur de livnär sig på att peta hål i andras verkligheter, hur de lever för att hitta andras misstag. Som om de själva inte navigerade i gråzoner dagligen.
“… stämmer det att du är VD och majoritetsägare för biomedicin-koncernen NB Biotech AB?”
“Det stämmer.”
“Vars grundare, Nikolas Bohlin, var en släkting till dig?”
“Han var min farfar.”
Åklagaren nickar och maler vidare. Det är så utdraget, så monotont. Hela formatet är byggt för att borra sig in i hjärnan på även de mest tjockhudade i lokalen. En lokal där ljuset är aningen för varmt. Ventilationen är inställd på storm för att kompensera, antagligen för att alla bär kostymer.
Äckliga, dyra kostymer.
“… i samband med en kommande börsnotering valde bolaget att göra ett VD-byte 1992: den nya VD:n Nils Bohlin tillträdde i januari det året. Kan du beskriva din koppling till Nils Bohlin för rätten?”
“Absolut. Nils var min pappa.”
Den första generationen har visionen, men inte styrkan som krävs för att ta de riktigt svåra besluten. Inga flygplan lyfter för att man är inspirerad och har målat dem i klara, optimistiska färger. Inga företag får skriva strålande kontrakt om de saknar revolutionerande produkter.
Nej, det är som pappa alltid brukade säga: Det är den andra generationen som förvaltar. Förvandlar något från nästan ingenting till någonting storartat. Med alla möjliga medel.
“… herr Bohlin?”
Och ett av de medlen hade ju gärna fått vara att fortfarande finnas vid liv idag, så han hade kunnat sitta här själv istället. Niklas är ingen “herr Bohlin”, det har han aldrig varit.
“Ursäkta, vad var frågan?”
Pappa kunde vara fullständigt bekväm i kostym, det var det inget snack om. Han behövde inte alltid justera till kragen, han blev inte svettig på opassande ställen. Han hade charmat skiten ur den här lokalen och dess parasitiska invånare.
“Jag upprepar: var du medveten om att din farfar faktiskt inte hade doktorerat inom biokemi som han hävdade under hela sin karriär?”
“Nej.”
“Var du medveten om att din pappa inte heller hade doktorerat inom biokemi som även han hävdade under sin aktiva tid inom ditt nuvarande bolag?”
“Nej.”
Åklagaren ler på det typiska åklagarsättet. De lär antagligen delta i träningssessioner för det, organiserade för och av prärievargar.
“Så trots att det inte fanns några bevis, eller gick ihop tidsmässigt, så var det inget du uppfattade som konstigt med det?”
Niklas skakar på huvudet.
“Nej. Jag levde ju inte då, som du vet. Och vem ifrågasätter egentligen sina föräldrars sanning?”
Frågorna fortsätter. Hela formatet gör en illamående. Hur de återupprepar saker de redan sagt, hur de ställer enkla frågor de redan vet svaret på, bara för att det ska finnas i formella protokoll. Det kanske är så det behöver fungera, juridik är inget man kan tillåta gråzoner i. Även om det förstås ändå förekommer. All nedskriven text öppnar upp för tolkning. Det skulle pappa skriva under på utan att tveka.
“ … att du själv inte studerade biokemi, utan ekonomi, hur togs det emot där hemma?”
Han vill le ironiskt. Men ironiska leenden gör sig dåligt på skissad bild av rättegångsartisten, så han låter bli.
“Det var inga konstigheter. Vårt familjebolag hade vid det laget blivit så stort, att en framtida VD-post snarare skulle behöva fokusera på administrativa och affärsmässiga delar, än själva produkterna. Vi hade vi det laget mycket kompetent personal som hanterade biokemin, så att säga.”
“Så individuella beslut om produkter, det togs inte på VD-nivå vid det här laget?”
“Det kan jag inte svara på. Som tidigare diskuterat så minns jag inte enskilda detaljer, och majoriteten digital historik försvann i den tidigare nämnda server-incidenten.”
“Just det. Då alla interna mail mellan VD och produktionschefer praktiskt nog råkade försvinna?”
Objection! Klart och tydligt insinuerande.
“Withdrawn. Låt oss prata bokföring istället …”
Kanske är det tur att man har bra advokater närvarande. Kanske gör det ingen skillnad. Det känns som att det på det stora hela kommer sluta med samma sak ändå.
“ … under åren 2011 till 2014 redovisades en ökning av omsättning med 360 procent, stämmer det?”
“Det stämmer.”
“Och vidare redovisades en ökning av vinsten på …”
Som att deklarera, fast med enorm publik. Med världens ögon på varje fält man ska fylla i. Det förklarade pappa. Antagligen förklarade även farfar det för honom, att det är så det är att driva publika bolag. Du kan inte tillåta någon oaktighet. Det var ett av ledorden. All bokföring gällande inkomster och utgifter skulle klara den mest nitiska av granskning.
“ … är det NB Biotech AB som är patentinnehavare, enskilt största tillverkare och distributör av medicinen Taveol?”
“Det stämmer.”
“Stämmer det även att NB Biotech AB är patentinnehavare, enskilt största tillverkare och distributör av medicinen Sidulanol?”
“Det stämmer.”
“Och för att förtydliga: är det NB Biotech AB som är patentinnehavare, enskilt största tillverkare och distributör av vaccinet Jabexin?”
“Det stämmer.”
“Är det korrekt att dessa varumärken varit primära framgångsfaktorer för NB Biotech AB under åren 2011-2014?”
“Det kan man säga på ett ungefär, ja.”
“Man kan nog säga det lite mer än bara på ett ungefär? För om vi kollar på er intäktsredovisning för perioden lite mer noggrant …”
Han låter åklagaren hållas en stund. Låt dem gräva sig ner i siffrorna bäst de vill. Det finns inget att finna där, annat än bilden av ett otroligt framgångsrikt bolag. Och det får man förstås tacka pappa för. Den där speciella, andra generationen. Som gör allt som ligger i deras makt för att förvalta något litet till något enastående. På alla sätt det går.
“… låt oss då prata lite om de studier som presenterades av tidigare vittnesmål från Folkhälsomyndigheten. För att återupprepa presenterades ett antal …”
För just denna andra generation visade sig de sätten vara många och effektiva. Och därav sitter han nu här, som den tredje generationen. Med en alldeles egen tilldelning av ansvar. Det blir förstås den tredje generationen som ljuger. Det är den som får bära tyngden av en första generation full av inspiration och orimligt höga målsättningar. Den får hålla fortet samman efter en andra generation vars tolkning av “att förvalta” skulle få en sovjetisk oligark att skruva på sig. Det finns nämligen inte mycket annat att göra.
“… Så ni inom NB Biotech AB hade ingen tillgänglig information kring att era varumärken Taveol, Sidulanol samt Jabexin skulle medföra dessa förödande långsiktiga effekter?”
“Nej, det visste vi ingenting om.”