Novell: 7411 år senare

7411 år senare

Den sista biten flyger de på relativt låg höjd, vilket ger en bra överblick över landskapet. Det var på hens egen inrådan - sammanhanget runtomkring fyndet kan vara viktigt. I detta fall är hen dock osäker: det har transporterats till en synnerligt karg bergs-region. Här har det av förståeliga skäl varit obebott i tusentals år. Hen ryser redan vid tanken på att kliva ut i kylan. Institutet har alltid varit undermåligt då det gäller vinterutrustning.

De landar vid den temporära forskningsstationen som redan börjat ta imponerande form: ett tiotal tält står uppställda. Det måste betyda hundratals involverade deltagare? Imponerande. Mycket möjligt den största forskningsinsatsen i modern tid.

“Professor!”

Hen hinner knappt kliva ut förrän administratören för projektet tar emot och leder dem in i det största tältet. De passerar grupper av engagerade deltagare. Det är imponerande vilket samhälle som redan växt fram.

Väl i tältet är det dags för introduktioner:

“Professor Nature, möt Professor Engine och Professor Word.”

Administratören pekar ut två personer med allvarliga, fokuserade uppsyner. Det hälsas artigt och professionellt.

“Angenämt. Hur ligger vi till?” Vanligtvis skulle hen fått tillgång till omfattande material att studera under resan, men i detta fall har det varit uppseendeväckande hemligt.

Administratören räcker över ett häfte. “Här i har du allt vi upptäckt, men låt mig gå igenom de intressanta delarna. Fyrtiosju dygn tidigare upptäcktes i samband med en undersökning för naturresurser en tydlig avvikelse från den annars väldigt intet-sägande berggrunden. Detta …”

Hen avbryter. “Det är nästan fem månader sedan? Hur kommer det sig att jag är här först nu?”

Administratören skruvar på sig.

“Det förekom viss politisk … dragkamp … “

Hen suckar. Alltid politik. Här försöker de rädda världen och blir hindrade av att välklädda överbetalda individer vill tävla om att vara den som räddat världen mest.

“Okej, glöm det. Vad hände sedan?”

“Politikerna kontaktade sedan Världsfonden som genast skickade en inspektionspatrull. Ansvarig konstaterade nästan omedelbart att detta kunde vara relevant och eskalerade därmed till Världsrådet som tog beslut att åberopa kraftig sekretess, samt införa ett specialfall liknande det ni deltog i för 114 år sedan …”

Professor Nature gör inte en min, men misstänker att det likafullt syns i ögonen att besvikelsen gör sig påmind. Det hade varit så lovande. Är detta det sista hoppet? Hur länge kan någon hoppas på en teori?

“ … slutligen kontaktades respektive institutioner och de största experterna inom era områden flögs in med kortast möjliga ledtider.”

De nickar till varandra. Administratören kör på:

“De förbereder för att vi ska gå ner, men tills dess kan jag gå igenom vad vi upptäckt. Undersökningen fann ett hålrum med icke-naturliga proportioner ungefär femtio meter ner från ytan. Vidare granskning indikerade även att detta hålrum sedan sträcker sig nedåt, hundratals meter ner i berggrunden.”

Administratören låter tystnaden efter den upptäckten sprida sig inom den lilla cirkeln av högutbildning. Hundratals meter ner. Skyddat under årtusenden. Det känns nästan alltför lovande. Det gäller att hålla sina förväntningar rimliga. Men tänk om?

Professor Engine sticker in med en fråga:

“Har vi fått en bild av hur det hela konstruerats, mekaniskt och materialmässigt?”

Administratören nickar och bläddrar fram en av sidorna med en ungefärlig skiss.

“Det är format utifrån ren berggrund, förmodligen via riktade explosioner. Därefter har ett rätblock av byggnation skapats med hjälp av den uråldriga teknik vi träffat på ett flertal gånger - materialvalen testas fortfarande men det finns indikationer om både stål och bly. Platsen verkar strategiskt utvald då ett antal sprickor i berggrunden förekommer i det närliggande området. De kan verkat som naturligt dämpande skydd för rörelser, varpå konstruktionen kunnat bevaras så pass orörd till nutid.”

Ännu en spännande tystnad. Bara det absolut viktigaste skulle förtjänat denna typ av långsiktiga skyddskonstruktion. Professor Nature säger det alla tänker:

“Det här kan verkligen vara det vi letat efter.”

Professor Energy nickar intensivt:

“Om jag förstår rätt måste vi vara otroligt försiktiga när vi tar oss fram mot denna konstruktion: jag förutsätter vi kommer bearbeta oss fram via explosioner. Det vore fruktansvärt om innehållet kom till skada. Det här kan vara den mest värdefulla upptäckten som Världsfonden snubblat över under femtusen år!”

Professor Word ser förvirrad ut.

“Vad exakt tror ni att vi hittat?”

Administratören ler och bläddrar fram ännu en sida. Det är en visionär bild, vilket förstås gör den mer av en dröm än en realistisk verklighet. Men det gröna landskapet är det ingen som inte hört talas om: Illustrationer av planeten Jorden, som den enligt legenderna ska varit förr i tiden.

“Professor Word, det vi har letat efter ända sedan jag började på Världsbanken är det vi tror vi äntligen kan ha hittat här: de bevarade hemligheterna. Vetenskapen, kunskapen och biologin som behövs för att påbörja transformationen av planeten. Fröer och kliniskt bevarad natur. Vi vet att våra förfäder levde i harmoni med naturen, att de tillsammans bibehöll ett enastående naturfokuserat kretslopp där liv kunde frodas på ett naturligt sätt.”

Hen bläddrar vidare i häftet.

“Forskning tyder på att dessa typer av efterlämnanden genomfördes, ner i marken så som ut i rymden. Men hittills har vi inte funnit dem. Vi har hittat massvis med spår som visat sig, i stora drag, vara besvikelser. Vi har förstås lärt oss mer och mer om den gamla världen, under vår jakt. Men inget av de fynden kommer betyda något, jämfört med vad vi tror vi har under oss just idag.”

Professor Nature ler för sig själv. Hen sonar sällan ut från viktiga sammanhang, men det här är lite för mycket för att ta in på så kort tid. Tänk att hen kanske kommer få uppleva starten på den biologiska revolutionen. Tänk att hen kommer vara anledningen till att den startar.

“… har även upptäckt både textspråk och bildspråk från vår radar ner mot det initiala rummet. Här är varför vi är glada att ha dig här, professor Word. Vi har förstås försökt tyda både språken och illustrationerna, men det är nonsens. Vi hoppas att din expertis kan hjälpa oss.”

Det bläddras vidare till avbilder av den text som inpräntats i samband med det första hålrummet. Otroligt imponerande hur de tekniskt bevarade en inskrift under så lång tid. De tittar alla spänt på Professor Word när hen tar sig en noggrann titt.

“Intressant. Hm … dessa tecken har absolut en ton av förhistorisk skriftmodell. Ser ni hur de olika tecknen vid tillfällen separeras av små mellanrum? Det förekom tidvis i de uråldriga språken som ett sätt att förtydliga betoning: tecken följt av mellanrummen hade signifikant betydelse i det presenterade sammanhanget …”

Hen börjar mumla när hen studerar vidare, tills de kommer till en sida med illustrationer:

“Ah! Här har vi något. Vi kommer förstås kunna hitta viss betydelse av den skrivna informationen när vi gör omfattande jämförelser med andra arkeologiska fynd vi gjort, men det kommer ta tid. Däremot har vi redan nu en bättre chans att analysera den logografiska informationen som förekommer på ett flertal ställen …”

Hen pekar på ett par stora symboler.

“ … de tog inga risker när de förberedde denna typ av lagring: de hade, korrekt, analyserat situationen som att det kunde gå mycket lång tid innan detta behövde grävas upp och kommunicerade därefter på ett flertal sätt. Knäcker vi dessa två mest förekommande symbolerna kommer vi direkt förstå grundinnebörden av resterande information. Och jag har redan vissa lovande teorier.”

Hen pekar på den första symbolen: ett slags hjul?

“Om vi börjar med denna runda form. Symmetrisk, med de tre bladen. Det finns tydliga kopplingar till livets cykel, det naturliga kretsloppet som vi tillsammans verkar i.”

Positiva, engagerade nickar från alla närvarande. Professor Nature sticker in:

“Den dominanta religion vi observerat från perioden kretsade kring en treenighet, kanske finns det religiös koppling?”

Professor Word håller med: “Det är givetvis så att det förekom en stark övernaturlig tro gentemot naturen - annars hade de förstås inte värnat om den på ett sådant sätt.”

Hen pekar därefter på den andra symbolen. En slags äggformad, oval form, horisontellt symmetrisk, med två hål i övre delen.

“Detta är desto mer spännande. För våra studier tyder på att de flesta relevanta livsformer från perioden hade sin biologiska födelse just via ägg, allt från forninvånare som djur. Och DNA-mässigt är den modell vi studerar idag oförändrad - vilket inte kan betyda annat än att dessa två cirklar indikerar de två delarna som behövdes för att skapa liv.”

Hen tystnar och ser ut att nicka förnöjsamt åt sin egen slutsats. Professor Nature tillåter sig att dagdrömma för några ytterligare ögonblick. Alla dessa år. Nu ska de äntligen få svaren.

“… tycker det ser ut som ögon, jag.”

“Va?”

Professor Energy tittar kritiskt på illustrationen. “Jag tycker det ser ut som ögon på ett skumt format kranium.”

Professor Word ler lite diskret. “Nej, det är absolut inte fallet. Men jag kan förstå var du får det ifrån: bildspråk erbjuder en väldigt bred tolkningsrymd …”

Administratören sammanfattar: “Det låter som vi har uppnått tillräcklig förståelse för att påbörja sprängandet?”

Flera nickar. Professor Energy verkar dock tveksam.

“Nja … det vore praktiskt att först ytterligare kunna utesluta att något problematiskt, eller rent av skadligt, är begravt där nere?”

Professor Word ler nu inte längre diskret. “Kära kollega. Vem skulle få för sig att begrava något skadligt på detta signifikanta sätt? Nej, låt oss sätta igång.”

Till sist nickar även den sista av dem. Beslutet kan tas. Dags att släppa ut det mest dyrbara som forna befolkningen lämnade efter sig till omvärlden.